Påfylld i sinnet samt bihålorna

Jorå, nog är jag påfylld alltid. Vi hade en liten nätt kväll som varade i nästan 10 timmar! Yey!

Extra trött i dag naturligtvis men det blir på ett annat sätt. Har fått sova lite på dagen också. Här är vi alla råförkylda och bihålorna värker. Men vi har varit på gott humör i dag allihop. Har handlat och fyllt förråden igen, betalat räkningar och börjat tänka på att vi faktiskt har ett HUS som väntar på oss. Va?!?!?!? Har vi ett hus? Ja det har vi ju faktiskt. Vad kul! Är det sant?

Nä.

Jo.

Längtar efter mina ex!

Det var allt en förkylning som lurade bakom hörnet. Blä. Är så grymt trött.

I morgon ska jag träffa mina "ex" som jag brukar kalla dem. Det är två före detta arbetskamrater som jag delade klass med för ett antal år sen. Vi var som gjutna för varann, vet inte om jag berättat det tidigare i bloggen. Jo det har jag nog. Den klassen är faktiskt en av de duktigaste som skolan haft, de går i nian nu. Det tycker jag att vi ska ta åt oss äran av. Det trodde man inte när hälften av dem krälade på golvet när de gick i ettan. I alla fall - i morgon ska vi köpa hem mat, dricka vin och prata skit. GUUUUUD vad jag behöver det! Jag längtar efter dem! Behöver påfyllning nu!

Obetalbart

Mycket mycket trött.

Men det gick bra idag. Jag var rätt nervös för lämningen i morse, Gabriel hade ju trots allt inte varit där sen i torsdags och nu lämnade jag redan 7.15. Det var en förskollärare ensam med 6- 7barn. Det tycker jag är sjukt. Hon satt med alla och läste i soffan. Det var mysigt. När de slutade läsa gick alla in i lekrummet och Gabriel med. Sen log han mot mig och jag kunde vinka och gå. Sen gick jag upp en snabbis till Johannes avdelning. Där var de tre barn som satt och läste med en fröken. Kändes mer lagom.

När jag kom och hämtade hade Gabriels avdelning trängt ihop sig i ett litet, litet rum med ett piano. En av förskollärarna spelade en glad visa på pianot och barnen satt och bläddrade i böcker och det såg så himla mysigt ut. Gabriel stod mitt i alltihop och dansade och klappade händerna. Sen såg han mig. Han trängde sig fram och sen var vi oskiljaktiga. Men han hade hela tiden kontakt med sin favoritfröken och log och vinkade och sa hej då. Men greppet om mig och alla kramar och pussar jag fick - det var obetalbart. Oj vad mitt hjärta var varmt just då!

Hoppas det går lika bra i morgon. God natt!

På utflykt bland randiga tajts

Jag har ont i hela kroppen, det känns som en influensa. Men jag tror det är dansen. Har haft det förut, trodde jag skulle bli dösjuk, men sen var det bara odefinierbar träningsvärk i hela kroppen. Men jag har lite ont i halsen också. Det är aningens oroväckande. Är nämligen ensam med barnen i några dagar.

I dag har vi varit på simskola i Askim för första gången. Johannes tyckte det var toppen och simläraren Johannes är ju bara bäst. Ett tips bara: i Askims simhall passar man inte in med olika färg på NallePuh-strumporna. Det hade jag (tack för den strumpsorteringen älskling). Det roligaste jag såg var en överklasstant med randiga tajts, tjusig kappa och vitt, fluffigt hår som kom med sitt barnbarn. Så tittade hon på klockan och sa med otrolig överklassgöteborgsdialekt; "Men oj James, vi får vänta lite för vi är lite tidiga." Roligt att hon just sa en mening med så många i:n det är ju just i:na som definierar själva göteborgsöverklassen. Det gjorde inget att den lilla gossen hette James heller.

Hoppas hon inte såg mina strumpor.

Lyckopiller i tillvaron

Glömde skriva att ytterligare en humörnedsättande sak i veckan har varit träningsbrist. Så såg jag i dag att de lagt in ett danspass klockan 17 på söndagar. Jag satt nästan och sov strax innan och kände mig väldigt le på tillvaron. Vi gick ut en promenad alla fyra och det hjälpte väl lite, men jag blev nästan tröttare - dock var det bra för Johannes att komma ut, även om han hostade lite av sina ansträngningar i den torra luften. Men nu, efter dans och till och med lite striptease-aerobicssteg (det du!) i slutet av programmet, känner jag mig som en ny människa. Det är helt otroligt hur positivt påverkad jag blir av träning. Tråkigt nog blir det inte mycket av det nästa vecka heller. Men där har jag mina lyckopiller. Det får jag inte glömma!

Det tär på humöret....

Isch usch, jag har haft huvudvärk nästan hela veckan. Det är tärande på humöret. Det har varit mycket på jobbet. Det är tärande på humöret. Det har kört ihop sig nästa vecka då Joachim åker bort i tre dar och jag har kvällsmöte. Det är tärande på humöret. Gabriel sover fortfarande riktigt dåligt. Det är väldigt tärande på humöret. Johannes har varit en stor prövning för sina föräldrar vissa stunder. Det är tärande på humöret. Det är den 22 januari, slask och tom spargris. Det är tärande på humöret. Tja, där har man kanske orsakerna till sin huvudvärk som är så jäkla tärande på humöret?

Nä, nu ska jag gaska upp mig och kolla på lite bra TV-serier med gubben min. Jag fick honom nyss att asgarva när jag insåg att jag var för gammal för P3 Guld-galan. Jag fattar inte den genren längre. I´m old!

I dag var Johannes på djungelkalas. Han var den enda utklädda. Men 5-6-åringar bryr sig inte så mycket om kalaskompisen har svans eller inte. Det är glädjande för humöret.

Mystiskt blomsterbud från en hemlig beundrare?

Det ringde från en blomsteraffär i dag och jag hade missat samtal flera gånger, då min telefon låg i min ryggsäck i fel rum på jobbet. Jag ringde upp och fick reda på att jag skulle få ett blomsterbud i dag, men nu skulle de komma efter stängning eftersom budet redan åkt iväg. Okej.... Hjärnan börjar snurra. Ingen födelsedag eller namnsdag eller någonting jag överhuvudtaget kunde komma på som skulle kunna förära mig med blommor. Tillslut blev jag riktigt otålig - vad är detta? Joachim nämnde ordet hemlig beundrare ett par gånger, men herregud - NOT!

Fasiken vad det dröjde. Klockan blev 18 och 19 och sen tänkte jag att det kommer inga blommor. Men sen kom de faktiskt. Det var en väldigt fint inslagen och vacker bukett med "fransiga" tulpaner. Det har jag aldrig sett innan!

Visst är de läckra!? 

Med fanns ett tackkort. Hmmmm?? Fattade fortfarande ingenting.

 Hahaha! Min hemliga beundrare - Bil-Nilsson!

Slötjöt och stabilitet (kanske roligare rubrik än själva inlägget...)

I dag har jag jobbat. Ärligt talat finns det inte mycket kul att skriva om det, men det var en helt ok dag, med skönt slötjöt en stund i soffan på eftermiddagen när man förmodligen borde gjort något viktigare. Fast jag jobbade förstås lite under tiden med scheman och grejer på datorn i knät och vi pratade visst en hel del om undervisning i subtraktion. Man kan ju inte bara sitta och göra inget, nä nä!

Inskolningen hade gått bra, men Gabriel hade varit lite ledsen när han skulle sova, så han hade somnat i inskolningsfrökens knä. Joachim var risig i dag så han däckade vid 18. Jag fick båda barnen i säng innan 20, igår lade jag Johannes vid 20.10. Känns såå underbart att få lite stabilare tider igen!

Ha det gött!

Hur tog jag bäst tillvara på min dag?

Efter kaffet och mackan och bloggande och lite surf blev det ÄNDÅ så att jag städade. Var lite sur på mig själv för det, men - som du kanske vet - är jag en avslutare och kunde inte sluta förrän övervåningen var fin. Tur den inte är så stor. Men jag lyssnade i alla fall på skön radio under tiden. Jo, jag tvättade också. Innan jag hämtade barnen lagade jag dessutom supergod mat till mig själv. Gratäng med broccoli, quornbitar, béchamelsås och riven ost. Mycket gott. Fick verkligen tvinga mig själv att inte äta upp allt, utan spara tills i morgon när jag kommer hem vrålhungrig från jobbet.

Gabriel hade somnat lätt på vilan, bara satt sig upp ett par gånger. Strålande Sickan!

PS. Det jag INTE gjorde var att duscha. 

Hur tar man bäst tillvara på en dag?

Johannes hade ju feber i söndags så han fick vara hemma i går och han sov gott på morgonen när jag och Gabriel gick upp och förberedde oss för förskolan. Joachim var hemma och väntade med att gå till jobbet tills jag kom hem. När vi kom till förskolan kom en liten, liten tjej och pratade med oss. Sen tog hon Gabriel runt axlarna och gick med honom in till lekrummet. Gabriel klättrade upp i rutschkanan och jag ropade och vinkade Hej då! Han hade sin goseräv under ena armen och tittade på mig, rynkade ögonbrynen lite som för att säga "Varför ropar du för, jag ska åka här". Sen log han och lade sig tillrätta för att åka. Vid 12 gick Johannes och jag för att hämta och allt hade gått toppen. Inskolningsfröken fick en stor kram innan vi gick.

 Johannes verkade frisk i går så vi bestämde att han skulle gå till förskolan i dag. Sagt och gjort, Johannes dukade fram frukost, fick Gabriel att äta (som vanligt när jag misslyckas), vi kom iväg. Tyvärr var inte den vanliga inskolningsfröken där så ingen tog riktigt sig an Gabriel. Därför tog han mig bestämt i handen när jag sa "Hej då" första gången och gick omkring med mig. Men då tog en förskollärare vid och jag slank undan. Efter 5-10 minuter sa jag "Hej då " igen och då var det lugnt. I dag ska han sova på förskolan efter lunchen.

Nu till det svåra:

Jag är alltså ensam hemma just nu. Ensam! Jag kommer inte ihåg när jag var ensam hemma senast. (Om man nu inte räknar när Joachim och barnen gått ner till bilen lite i förväg och jag rafsar ihop det sista som behöver tas med.) Hur tar man bäst till vara på fyra ensamma goa timmar? Jag känner en stark press från mitt inre att ta till vara på denna dagen nu. TA TILL VARA PÅ DEN!!!! skriker jag inombords. NJUT! Jag har börjat med att fixa köket, för annars är det inte njutbart att äta frukost. Sen har jag bryggt gott kaffe och ätit god knäckemacka. Jag har satt på poddradio med Mannheimer och Tengby. Det är det perfekta sättet att lyssna på bra pratprogram, man slipper nämligen musiken. Jag och radiomusik är inte alltid överens.

Nu sitter jag här. Det tycker jag är kul. Men tar jag tillvara på dagen? Hmm. Nja. Det finns ett stort städbehov här hemma. Men är det att ta vara på dagen? Nej - det är mitt bestämda svar. Duscha? Ja, det ska jag göra. Rensa barnkläder? Nej. Jobba? Nej!!!! Sova? Slöseri.

Vad jag än nu tar mig för har jag i alla fall bestämt mig för en sak: 
jag ska inte ha dåligt samvete!

Söndag förmiddag i Majviken

Välkommen till familjen Renault Grand Scénic III

Oj, vad glad jag blev av en kommentar! =) Jo, ledtråden betyder att vi har köpt ny bil! Jag som älskar lull-lull-teknik är smått exalterad!

Den har inbyggd navigatör med fjärrkontroll mellan framsätena, färgdisplay med olika inställningar för instrumentens digitala utseende och integrerad med stereon, 7 säten (varav två är nedfällda i bagageutrymmet som är grymt mycket större än i den förra bilen). Det bästa är att den är större men drar mindre än vår förra och dessutom diesel som är billigare och förhoppningsvis snart kan bytas mot miljödiesel. Nu har vi 5 års nybilsgaranti och tre års vagnskadegaranti vilket gör att vi sparar några hundralappar på försäkringen. Sammanlagt gör detta att det kommer kosta drygt en femhundring mer i månaden och risken att bli stående med något dyrt fel är minimal.

Vill rekommendera Bil-Nilsson i Alingsås kolla alltid med dem innan du köper bil. Vi fick den över 30 000 kr billigare än i andra bilaffärer. Trevliga är de också!

Tjohej tycker en pryltokig tjej!

En ledtråd.... och lite mer inskolning!

Jag är lite halvdöd efter en intensiv vecka. I går gjorde vi något väldigt spännande. Här kommer en ledtråd...

I dag gick inskolningen liksom bättre än någon hade trott! Joachim hade sagt hej då till Gabriel för att han var på väg in i ett annat rum och då hade Gabriel tittat upp från sin leksak, rynkat på ögonbrynen åt honom och sen gått iväg med leksaken till rummet. Då hade förskoleläraren sagt till Joachim att kunde testa att gå för han hade ju redan sagt adjö. Han stannade dock i 10 minuter men sen gick han och han hade kommit överens om att komma efter lunchen. När han kom tillbaks såg han genom fönstret Gabriel sitta och mumsa fiskbullar som om han inte gjort annat. Över all förväntan, kan man säga, men det har ju känts bra hela veckan. Vi känner oss supernöjda och privilegierade som fått plats på denna närliggande, vackra, kommunala förskola som har bra pedagoger rakt igenom och stor, fin gård, vilket är mycket ovanligt här i Majorna.

Man får la va nöjd änna då va?!!

Dag tre - småfolk

Det gick bra med inskolningen i dag igen. Ungefär en kopia från i går. Men i dag var det jag som gjorde rörelser till Imse vimse spindel. Gabriel uppskattade verkligen fotokollagen och visade dem för fröken. De tittade och läste med en hel flock små knoddar omkring sig. Johannes blev mycket besviken att fotona inte var till honom. Jag måste således göra ett par kollage till honom också.

De är så otroligt söta de små trollen som går omkring där! Jag blir helt varm inuti. Ofta är de till synes helt omedvetna om varandra, men ändå är de så totalt flockanpassade. När fröknarna sa "Nu ska vi städa" började barnen irra omkring och plocka lite och säga "samling" som små robotar. Efter städningen är det nämligen just samling. Efter samlingen är det frukt. Gabriel var mycket förtjust över alla dessa moment. Han hjälpte till att städa alla kuddarna i kuddrummet, log stort vid samlingens stora sångutbud och bara sken som en sol över äppelklyftorna han fick tilldelat sig.

Dag två gick strålande - men var fanns gylfen?

I dag var det Joachim som höll i inskolningen så detta inlägg skrivs på hörsägen (och kanske viss egen tolkning?). Jag hade klantat mig med väckarklockan så de vaknade 8.20 och skulle vara där 9.00 och dessutom hinna äta frukost innan. De var där redan innan nio. Hade det varit jag hade jag fått ett inre sammanbrott.

Gabriel hade i alla fall haft skoj. När han höll på där och lekte såg Joachim plötsligt att byxorna såg lite konstiga ut. Hmmm - gylfen satt där bak! "Eeeh, jag hade lite bråttom i morse" hade han lite generat ursäktat sig. Den erfarna förskoleläraren svarade "Ja, jag såg det förut".

På samlingen hade Gabriel klättrat upp till Joachim som satt sig i soffan bredvid. Då skuttade Joachim glatt ner i samlingsringen och började sjunga med och göra rörelser....... not. Nej, han satte sig nog mer motvilligt, lite osäker på denna ovana situation och fick (väldigt gulligt enligt mig, liiite jobbigt men okej då - ganska gulligt enligt Joachim) instruktioner från en liten tjej som visade hur han skulle göra rörelsen till "huset vid skogens slut". Han hade helt enkelt inget annat val än att delta. Roligt (enligt mig).

Men sen hade Gabriel tydligen varit helt självständig, gått omkring i de olika rummen och lekt med olika grejer. Någon gång blev han rädd för en vuxen och då hade han faktiskt klättrat upp i inskolningsfrökens knä. Det tyckte jag var stort, med tanke på de djupa vecken i pannan när hon närmade sig igår.

Sen var de ute och lekte en stund och på hemvägen efter denna strapatsrika förmiddag köpte de pizza med sig hem och åt i två omgångar. Det tyckte jag nog att de var värda!

Första dagen på inskolningen fick vi tips om att göra fotokollage som Gabriel kan titta på. Det älskar barnen att titta på och jag fick se några exempel som fanns där. Det tyckte jag var en jättebra idé, så nu har jag förstås suttit alldeles för länge (men det är ju så skoj). Såhär blev de:

Inskolning med rynkade ögonbryn

I dag var det så äntligen dags - inskolning. Gabriel hängde som en liten apunge kring min hals den första halvtimman och rynkade på ögonbrynen och blängde åt förskolelärarna när de mötte hans blick. Det verkade de tycka var lite konstigt, men jag var inte ett dugg förvånad. Dessutom ser han otroligt rolig ut tycker jag, måste försöka fånga den där blicken på bild så du får se. Vi satt och tjötade om ditt och datt och inskolningsförskoleläraren är jättetrevlig och lätt att prata med. Hon relaterade till sina egna barn (som är stora nu) och det kändes helt enkelt bekvämt. Efter rundvandring i de fina lokalerna släppte Gabriel sitt stadiga grepp om min hals och började leka med en grävmaskin och lite annat som han hittade. En gång rymde han ut i hallen och stod och hojtade åt barnen som stod utanför och frös. När vi skulle gå ut kom Johannes, som varit på sin avdelning, ner och han var mäkta stolt över att ha sin lillebror på plats.

Sömnlöst i Majviken - men en fenomenal middag blev det i alla fall

Här håller vi på att bli komplett tokiga av att barnens sömn är helt kokobello. Det är så otroligt jobbigt!!! Blä, usch och fy!!! Hoppas verkligen att det rättar till sig nu när de ska börja förskolan båda två. Ja, inskolningen börjar, som jag säkert nämnt, på måndag. Då har vi en timmes samtal första dagen och sen kör vi på i två veckor till att börja med. Blir inte sömnen bättre, kommer vi bli helt tokiga av att jobba 80% båda två och ingen får sova ordentligt. I morgon ska vi ställa klockan tidigt. Men det är inte bara att sovrytmen blivit fel, Gabriel tycks ha utvecklat en strategi att bli komplett tokig av att hamna i sängen. Nu har vi suttit bredvid tills han tillslut somnat, det tar sin tid kan man lugnt säga. Då känner man sig sååå frustrerad. Får se hur många gånger han vaknar i natt.

Jaha, jaha. Annars då? Jo, Johannes han har sovit över hos sin mormor - i två nätter! De hade det så himla bra att Johannes helst vill flytta dit. Det var trevligt att få många rapporter via telefon, även om det blev lite väl många då och då. Det ska erkännas att det är skönt att bara ha en skrutt att rå om, men det blev också väldigt tyst och tomt utan stora älsklingen. När Johannes kom hem igår rumlade bröderna bus runt med varann som två hundvalpar.

 Idag fick Joachim massa energi och började städa med Johannes. När jag suttit hos Gabriel tills han tillslut somnade på eftermiddagen kom jag upp i köket och möttes av det här. Inte illa! Inte alls illa skulle jag vilja säga! Helt fenomenalt skulle jag vilja säga! Så det säger jag.

 En veggo med champinjoner, fetaost, kronärtskocka, färsk ananas och soltorkade tomater. 

En icke-veggo med salami, oliver, fetaost, färsk ananas, skinka och kronärtskocka. Mycket vitlök i tomatsåsen på båda. Slurp tyckte hela familjen!

Såååå roligt!

Jag har en kollega, Stig, som delar med sig av väldigt roliga saker ibland. Det här är en som jag fick i dag. Jag har missat Grotesco men det här är ju så jäkla bra! Måste se mer! Kolla denna!

På fest med "Man boy"

Jaha, här är det tyst och tomt. Johannes är hos min mamma för andra natten i rad. De bestämde så, för de hade lite mer att göra än vad de hunnit med. Det är en väldigt dubbel känsla, både skönt och inte. Men han ringer ofta och gärna på sin nya telefon och berättar vad som händer. I kväll hade till exempel "Man boy" (alltså Eric Saade som sjöng Man boy i melodifestivalen förra året) party klockan 20 utanför mormors lägenhet som de var inbjudna till. Han skulle sjunga och Johannes trodde det skulle bli ett jättekul kalas. Det fick jag reda på vid 16-tiden. Vid 20-tiden fick jag en rapport om att det varit jättebra och att han sjöng precis som han brukar och att allt varit toppen. Farmor var också där.

 Tänk vad kul Johannes har utan oss...

Nu ska julen ut, ut, ut!

I dag började Joachim jobba och här hemma var det stort behov av städning och skurning. Även julsakerna kändes lite trötta och jag bestämde mig för att plocka ner dem tillsammans med Johannes. Han var inte helt ledsen över att få äta upp det han ville på pepparkakshuset precis. De här sakerna har tagit hela dan att genomföra. Nu återstår det där jobbiga med att hitta tomtar lite här och där som man glömt. Ska byta gardinerna också.

Gabriel har haft några helt otroliga lekdagar och i dag är inget undantag. Han kör bilar, kollar i böcker, packar, sorterar och undersöker alla grejer och han har varit helnöjd även när han varit ensam med Johannes där nere. Känns som ett bra läge att börja förskolan på måndag! Nätterna är tyvärr sådär och har varit så ett bra tag. Han vaknar flera gånger och det senaste har han fått komma in till oss mellan 5 och 6 på morgonen och ligga i stora sängen. Det gillar han.

En glad och nöjd 6-åring!

Vi valde att fira Johannes 6-årsdag bara familjen. Barnkalas kommer senare, det blir alldeles för mycket paket med jul och födelsedag och kalas så nära inpå varann. Det gäller ju att kunna njuta också. Johannes fick välja mat och då blev det pizza och sen vaniljglass med jordgubbar, kiwi och kola- och chokladsås till efterrätt. Johannes och jag spelade på hans nya Wii som många i släkten varit med och betalat som födelsedagspresent.

Han fick också en klocka, en mycket enkel mobiltelefon (man kan inte ändra t.ex. ringsignal, volym eller ta kort men den är vikbar och liten och smidig = perfekt att ha med ut eller till kompisar), en bra skid- och cykelhjälm och ett par handskar. "Jag har bara fått vuxengrejer", har han stolt konstaterat när han pratat med nära och kära på sin nya telefon (från mormor) som han är så himla glad över. På hjälmen här, kan man knäppa bort de varma öronskydden, vilket gör att han kan ha den även som cykelhjälm. Det var bara denna modell i affären som hade den finessen, så jag är glad att jag verkligen kollade de olika modellerna noga. När jag jämförde med cykelhjälmarna i affären såg man att det är den här stilen som verkar "gälla".

Gabriel tyckte att storebrors val av rätter på sin födelsedag var mycket väl godkända!

I dag har vi varit ute i det otroligt sköna vädret och promenerat, dels för att kolla in en skola som Johannes eventuellt ska börja på till hösten, dels åka lite pulka och åklapp i Slottsskogen. Johannes var rätt sur först, men sen lossnade det och han ville inte gå hem, bara åka supersnabbt på mage, vilket verkar vara det bästa sättet att få lite kontroll. Här ser du också födelsedagshjälmen som vi var glada att han hade när han störtade mot träd och stenar som var oroväckande nära. Den har fått sina första repor idag...  Gabriel bara stornjöt och somnade sen i en krumbuktartad ställning halvsittandes i vagnen på väg hem. Nu är vi bra slöa efter dessa timmar ute med mycket gående i backar. Skönt.

6 ÅR!

Vad är det för en dag?

Är det en vanlig dag?

Nej det är ingen vanlig dag, 

för det är Johannes födelsedag!

HURRA HURRA HURRA!

Nyårsmeny

 Här stod vi i går vid tio i fem, vid Sjöfartsmuseet, tillsammans med massor av människor och väntade på GP´s fyrverkeri.

Gabriel tyckte helt klart att det mest spännande med detta var att kolla på alla bilar och annat som susade förbi alldeles nedanför oss.

Fyrverkeriet blev väl lite av en halv besvikelse, eftersom vi bara kunde se just halva, Stena-båten låg nämligen inne. En besviken suck gick genom publiken. Men det var ganska mysigt ändå på något sätt.

På hemvägen sedvanlig bergsklättring. 

 

Middag. När Johannes fick höra att vi skulle äta hummer sa han spontant: "Hummer är den äckligaste krabba jag har ätit!"

Vi är inte så vana vid att klyva hummer kan man lugnt säga. Det blev en röra av hummerkött med grön chili, lök och creme fraiche som gratinerades med ost i hummerns skal. Väldigt gott, men eftersom jag inte ätit skaldjur på mer än 10 år och först nu börjat "nosa" på dem ibland, åt jag inte så mycket. Det tyckte inte Joachim var synd direkt.

Rödbetsrisotto (lite rå rödbeta i för färgens skull) annars som vanlig risotto.

Tidigare i veckan frågade vi Johannes vad han ville ha till efterrätt på nyår och han räknade upp och berättade hela receptet till Gino (även om han inte visste vad det hette). Det hade han nämligen setts göra på Bolibompa och han visste exakt vad som skulle vara i och hur man skulle göra. Först kiwi, banan och jordgubbar som skärs i lagom bitar.

 Sedan riven vit choklad som man strör över. 

 In i ugnen i 5 minuter eller tills det fått fin färg. Sedan vaniljglass till. 

Som dessa gossar åt har man väl aldrig sett barn äta! Så till den milda grad att de inte kunde somna sen. Det var verkligen supergott och Johannes var väldigt nöjd med sig själv (och vi också förstås). När Gabriel tillslut somnade vid 23.40 och Johannes hade slocknat strax innan (väääldigt sent alltså och mäkta frustrerande) fick vi skynda att slå in resten av Johannes paket och duka fint inför morgondagens födelsedag. Vi hann faktiskt färdigt till ett par minuter innan tolvslaget då vi skålade. I år låg tyvärr inte båten inne och tutade på sitt pampiga vis. Men raketer - det såg vi.