En go unge med bett i!

I dag var det dags för Gabriels vaccination nr 3 i trippeln. Den har av ett antal olika skäl fördröjts från december tills nu. Joachim var snäll och tog sig tid på lunchen och Gabriel hade sett lite ledsen ut, men inte gråtit. Innan vaccinationen slog det mig plötsligt hur mycket han har vuxit bara de sista veckorna. Efter ett par veckors sjukdomsperiod har han nu börjat äta jättebra, han säger ja och nickar, nej och skakar på huvudet, tar oss i handen och visar vart han vill gå, han har fått ett nytt sätt att kommunicera. Han säger "däjeden" (där är den) när han pekar på saker i böcker, han pekar outtröttligt på våra ansiktsdelar och vill att vi ska säga näsa, haka, kind, hår, öga, öra, mun, panna om och om igen. Mitt i alla ansiktsdelar vill han också ha med tröja och han har sagt "döja" några gånger. Men han säger inte så himla mycket själv även om han förstår allting. Man kan till exempel be honom gå till badrummet och hämta papper eller lägga in tvätt i tvättstugan och sånt där. Nu börjar han komma i den där underbara åldern där de vill hjälpa till med allt, den som Johannes sedan ett tag har lämnat...

Johannes tycker det är jätteroligt att försöka lära Gabriel nya saker och han har lärt honom olika djur, men fortfarande får nästan allt som har fyra ben epitetet hund och låter alltså "vovvov" enligt Gabriel. Det tycker Johannes (och vi andra) är mycket roande. Men i dag försökte Gabriel låta som grisen till vår glädje vid köksbordet. Till Joachims stora tillfredsställelse har han också börjat säga pappa - äntligen! Fast det är mer "babba", men ändå - inte mamma som vi båda fått heta hittills. Han hämtar böcker och vill läsa hela tiden, en riktig favorit är just nu Max boll. Johannes kommenterade härom dan - och du får tänka dig en riktigt gnällig röst - "Men pappa han har redan höööört den jättemånga gånger". Själv kan jag inte riktigt med det oerhört förenklade språket så jag lägger till lite ord för att få fullständiga meningar. Plus att jag rätt ofta säger katten och inte kissen som det står. Då känner jag mig som en trökig fröken - men det är jag ju också så ursäkta då då!

Gabriel har ett fruktansvärt humör också - blir fullständigt tokrasande, stampar i golvet och skriker så trumhinnorna skallrar och huvudet tjuter när han verkligen vill något som han inte får. Han bits och nyps också - ibland hela tiden. När han fått till ett riktigt bra bett så att vi nästan vrålar, tittar han med en mycket nöjd min - ofta ett leende - på en och ser rätt evil ut. Ibland gnisslar han även tänder då och skulle han kunna låta hehehe så hade han gjort det.

 Moahahahaha!