Det är tanken som räknas, tänkte ödet och gav mig 22 spänn

I tisdags var det ingen bra mammadag. Allihop var sjuka och det hade varit sådär en fyra vakennätter på rad med skrikande bebis och en allt mer fallerande rygg. Jag hade varit uppe mer eller mindre sen fem på morgonen med Gabriel och vid halv nio gick Joachim upp och skulle till jobbet. Jag fick mig ett psykbryt. JAG ORKAR INTEEE! AAAAHHH!

Men det gjorde jag ju, för det måste man och som jag minns det blev det ändå en ganska bra dag, även om tonen i den dagens telefonsamtal mellan mamman och pappan var något kort om man säger så. När Joachim kom hem hade han handlat några bra saker och sen tog han upp ett litet paket med ett stort hjärta på. Däri låg lördagsgodis, men inte sånt man kan äta, utan sånt man kan bli rik på. Lotter och stryktipsrad, måltipsrader, lottorader och keno. Den gubben vet vad mamma gillar och hjärtat smälte och kärleken spirade. Hur gick det nu då? Ja, som rubriken lyder, det var tydligen inte meningen att vi skulle bli rika den här gången, men kontot fylldes i alla fall på med lite extra kärlek! Tack älskling!